Fortsätter Defending Apple Lane #2
Nästa morgon när de andra steg upp för att äta frukost satt Derdil rödögd och blek och åt gröt i matsalen. Efter att äventyrarna ätit och förberett sig gick de ut på byn medan de förberedde sig på att presentera sin plan för byborna. Allt var tyst, och det enda som kvarstod av nattens riter var den stora pyrande askhögen där några hundar tog för sig av slaktavfallet. Ett antal korpar kretsade runt ovanför och vågade sig ibland på att dyka ner och hugga ett stycke när hundarna var upptagna. Derdil tänkte att Orlanth nog var nöjd med att offret även delades med fåglarna som levde sina liv i hans vindar. Förmiddagen gick och byn började vakna till liv. Runt middagstid tog sig byborna en efter en till värdshuset, och när alla var samlade gick äventyrarna dit. De hade bestämt att Derdil skulle föra gruppens talan, då han var son till Aris, den store skalden, och hade ärvt något av vältalighetens gåva. Han ställde sig på en pall och tog till orda. Han talade till folkgruppen om deras stolta arv som medlemmar av Colymar stam, och hur Orlanth och Ernalda alltid hållit dem nära sina bröst. Han talade om förfäders stordåd och folkets ändlösa förmåga att genomgå lidande och umbäranden för att till sist alltid nå fram till sin välförtjänta frid. Och han talade om hur ett band av samvetslösa småtroll ridandes på enorma vildsvin nu hotade dem. Som tur var hade Derdil och hans klanbröder skickats ut av hövding Baranthos Dunorlson, och de hade kommit i rättan tid för att avstyra den annalkande katastrofen. Hans ord tycktes ha verkan, och det kom entusiastiska utrop från en del av publiken. Någon frågade hur de tänkt att försvara byn, och Derdil gick in på detaljerna. Byborna gick med på att förskansa sig inne på värdshuset med sina värdesaker, men det var inga ytterligare som ägde vapen eller var i övrigt stridbara. Så småningom avslutade Derdil mötet. Byborna tackade honom och gick tillbaka till sitt. Det var inte helt uppenbart att de kände sig fullständigt trygga i äventyrarnas händer, men deras plan var det bästa de kunde hoppas på.