Danaras brev till klostret av St. Udars Heliga Lidanden. Skrivet efter visionerna i katedralen i Mirron, men innan händelserna i hamnen.
Daaks fred! Jag skriver till er, för detta är klostret som både Nuri och Eroica har varit nunnor i, och därför tror jag att av alla platser i Jargien är ert kloster kanske det sista som ännu inte fallit för korruption och vantro.
Jag heter Danara Scuto och är ännu vid liv. Hälsa min far, om möjligt. Jag ber till helgonen att han mår bra. Daak har stakat ut vägen för mig. Jag måste stanna kvar i Damarien för att utrota lamior, hugga av det ruttnande trädet kallat Commersium Lamia vid dess rot så att dess dekadenta grenar inte kan skada vårt hemland längre. Men Daak har också gjort det tydligt vad jag behöver: Ljusbringarens svärd. Senaste jag hörde var att det blev stulet av en cirefalier, och inte längre är i Jargiska inkvisitionens ägo. Om det finns någon mer information så ber jag om att få den, för Daak har meddelat mig om dess nödvändighet i kampen. Två lamior har fallit, men alldeles för många kvarstår. Be för mig, och för Eroica.
Svar till mig går att skicka till primoden i Brasiva.
I Daaks, den nåderikes, modingivandes namn.
Danara Scuto, livmedikus.