Danara Scuto

Karaktärsdrag: Kunskapstörst och Mod

Danara hade arbetat för inkvisitionen lite grann, men var skeptisk till att magi, vandöda osv existerade på riktigt. Trots allt, vidskepliga bybor kan få för sig allt möjligt. Den största faran ansåg hon vara kvacksalvare och charlataner som riskerade att bli rika på att sälja verkningslösa amuletter och trolldryckor till lättlurade fattiga. Danara såg inkvisitionens arbete som ett led i att stärka Jargiska kejsardömet, att slåss mot rikets inre fiender - medan militären ska skydda kejsardömet mot de yttre fienderna. Hon blev placerad till att vara en av inkvisitor Eroicas händer. Givetvis trodde Danara på Daak - Daak är väl det namnet som man använder på allt det som är gott i världen. Och Kyrkan gör ju också mycket gott.

Under resorna tillsammans med Eroica, Noka, Titus Diomedes mfl blev existensen av magi och lamior uppenbart bevisade. Långsamt började Danara bli förälskad i Eroica, men hann aldrig säga detta då Eroica blev mördad i Kejsarfortet. 

Märkliga saker hände. Eroicas lik försvann, och Noka likaså. Trots att Eroica dog framför ögonen på Danara så dök inkvisitor Eroica upp här och där, gjorde offentliga uttalanden. Var hon död eller inte? Danara blev befordrad till inkvisitor, och utredde en del mindre korruption inom kyrkan tillsammans med nya bundsförvanter.

Danara blev allt mer angelägen om att nysta upp konspirationen, övertygad om att Commersium Lamia nästlat sig in i många viktiga samhällspositioner. Bl a utredde hon Ilius Duodenum, som visade det sig vara en blodskultist. Den jargiska inkvisitionens ledning ville flytta Danara till kolonierna, men hon sade istället upp sig för att fortsätta utredningen på egen hand. Hon träffade på Eroica och gänget igen. De reste till Damarien för att hitta Eroicas mamma, som visade sig vara en lamia. I striden gick Danara rakt igenom en eld för att försöka rädda Noka och Eroica. Hon dog, men återuppstod, tack vare Daaks mirakel. 

Kamé som SLP i början av kampanjen.

Danara var en av Eroicas händer, när inkvisitorn besökte den lilla staden Tisa. Hon har ett hetsigare temperament än inkvisitorn.

Karaktärsdrag: Hatar lamior och Undviker känslor Förälskelse.

Lot van Culnar sponsrade Den damariska inkvisitionen, och ville ha Danara (känt som ett "levande helgon") som ledare för den. Danara tog emot uppdraget, fast besluten om att fortsätta slåss mot lamior vampyrer. Hon hoppas också på att hitta Eroica, men det tycker hon inte om att prata om. Hon är långt mer andlig nu, när hon känt Daaks närvaro på ett så handfast sätt. Men tycker det är genant att bli kallad helgon.

I katedralen i Mirron talade Danara med Daak, och valde då att resa tillbaka mot Viscri. Ombord skeppet på väg norrut blev Den damariska inkvisitionen överrumplade av ett skepp med välutrustade krigare, och de blev tillfångatagna. Danara försökte ta på sig all skuld när gruppen stod inför Ariandra den Behagfulla, men det gick sådär. 

Efter att det blivit uppenbart att Danara är förälskad i en vampyr och inte kan lova att hon har styrkan nog för att döda sin älskade, om de någonsin skulle träffas igen, så har Andrei Monsterjägare svårt med att lita på Danara. 

 Culnars räddningspatrull fritog Danara och hennes grupp. Därefter har hon återvänt till Visci, för byn kommer att ligga mitt i den vandöda arméns beräknade rutt. Under vintern lyckades hon få tag på Ljusbringarens svärd. Se Sammanfattning: När vi fick Ljusbringarens svärd, och mötte ett jargiskt sändebud som varnade om Mundanas undergång.