Spelmötet började med en flashback, som utspelade sig på Ovidias gård strax efter Banketten i Targus. Mairsile Caishide fick sin arm omplåstrad, och hon frågade Danara om Den damariska inkvisitionens verksamhet. Om det verkligen stämde att Danara var ett helgon. Danara svarade att hon var övertygad om att Daak hade räddat livet på henne, och att nu var hennes syfte att utrota lamiorna och sprida Daaks budskap. Mairsile, som har svårt att lita på så vackra ord, frågade om Danara var helt säker på det. Att hon inte skulle komma att utnyttja människors tro på henne. Danara gick med på att om hon avviker från den rättfärdiga vägen, så kommer Mairsile döda henne. Att ett sådant löfte gick att få så lätt från den fd inkvisitorn överraskade sabriern.
Därefter åter till nutid. Mairsile hade, precis som van Culnars agenter, rest omkring för att få mer information om läget i Damarien. Många olycksbådande saker verkar vara i görningen. Dvärgar flyr Damarien, drakar har förgjort byar, och det sägs att tiraker planerar att anfalla. Ryktet går också att Västmark planerar att invadera Damarien. Den vandöda armén finns och är på väg, antagligen veckor ifrån att nå Viscri. Tamas lever, och statskuppen har misslyckats.
Under natten går något fel med en förlossning i byn. Haina och Danara hjälptes åt med ett akut kejsarsnitt, som tack vare Hainas kirurgi går över förväntan: både mor och barn kommer att överleva. Men det var något fel på barnet... Den föddes med två fladdermusvingar på ryggen. Danara opererade bort vingarna, men lät barnet leva.
Nuri drömde mardrömmar, om att tryckas ner och brinna upp...
Andrei Monsterjägare, Paloma och Mairsile såg en komet på natthimlen, ett omen... De spelade tärning, men plötsligt rullade alla tärningar bara ettor. Paloma fick ett brev från en röd duva. Det var undertecknat Cheblek. Händelserna han skrev om var nästan motsatt till verkligheten - enligt brevet skulle Paloma vara gift med Yegor Edrin, och Ariandra den Behagfulla barnvakt? Varje stor bokstav i början på nytt stycke stavade ut: S M Ä R T A. Paloma ville åka till Hammarnäs med detsamma, men fick en utskällning av Danara och förhindrades från att åka. Mairsile sjöng en vaggvisa för att lugna ner den förvirrade unga kvinnan.
Morgonen efter reste Den damariska inkvisitionen mot Brasiva, dit skeppet med Ljusbringarens svärd förväntades anlända. En plan skapades tillsammans med den lokala godsherren, som också tillhör familjen van Culnar. Skeppet skulle få komma in i staden, men sedan förhindras från att åka vidare. Danara skulle använda ett mirakel som skadar odöda, utifall att sådana fanns ombord. Soldater skulle storma skeppet. Allt var planerat. Men något var fel, när skeppet anlände. En liten besättning kastade sig i vattnet och simmade mot strand när skeppet gled in i staden. Det som hade sett ut som den cirefalska magikern Cerima var bara en orange fågelskrämma. Alla anade oråd och backade undan. Strax därefter exploderade skeppet av eldmagi, kaos utbröt. Den riktiga gruppen, med svärdet, hade gått av redan tidigare och höll nu på att rida mot slottet Cibelos.
Damariska inkvisitionen lyckades rida ikapp, men utan att få med sig några soldater. De var fem - fienden var åtta. När fiendens fyra vapenmästare anföll för att försöka låta resten komma undan, så valde Andrei att ensam bekämpa dem. Mot alla odds lyckades han på egen hand besegra fyra cirefaliska vapenmästare, utan några särskilda skador.
De fyra andra i inkvisitionen lyckades komma ikapp fiendens främre trupp. Det var en rödhårig kvinnlig magiker (Cerima), en kvinnlig vapenmästare på en vit häst (Rizima) och två magiker med blå mantlar. De stod uppe på en kulle, och Danara försökte övertala dem till ge ifrån sig Ljusbringarens svärd! Utlänningarna hävdade att det inte alls var Ljusbringarens svärd, utan det samoriska Solsvärdet, helgat åt Aurias och Pelias. De skulle använda det för att dräpa vampyrer. "Men det är ju vi som ska döda vampyrer!" Lite bråk uppstod: vilken sida är värre? De som samarbetar med van Culnar eller med Arcadius? Danara bönade om att få använda svärdet mot den vandöda armén som var på väg mot Culnardalen. Nog måste de väl kunna samarbeta mot ett större hot? Vapenmästaren på den vita hästen drog av sig hjälmen och kallade inkvisitionen för idioter: "det är ju VÅR vandöda armé, fattar ni väl?!"
Strid utbröt. Rizima använde sig av svärdet, som kunde skicka åskviggar mot avlägsna mål, när hon sa rätt fras.
Resultat: Ena blåmantlade magikern blev dödad, den andra flydde. Sedan blev Cerima nedslagen, och Rizima blev avväpnad. Rizima drog upp sin medvetslösa syster på hästryggen, och flydde.
Den damariska inkvisitionen fick svärdet! Danara gladdes mycket åt det, och kände hur helig kraft strömmade i den. Genom svärdet sa Daak åt henne att återvända till Brasiva.
Där blev gruppen bjudna på middag i det lokala slottet, men ett jargiskt sändebud fanns där. Han hade med sig kejsarens sigill, och order från Kejsar Jargus till inkvisitor Danara! Alla olycksbådande tecken hade tolkats som att Malgoarh var på väg. För att förbereda sig inför den sista striden, ville kejsaren bli av med alla illojala och oberäknerliga element inom det militära. Därför hade en armé på 20 000 satts ihop, bestående av bland annat Den jargiska inkvisitionen, riddarordern Arvons hammare och diverse soldater som antogs vara kultister eller emot kejsarmakten. Dess officiella uppdrag var att gå in i norra Damarien och ta död på Lot van Culnar. Danaras kejserliga order: förinta armén. Utnyttja det faktum att armén leds av General Donas Scuto, hennes far. Han behöver dock inte dö. Kanske skulle det gå att med list få denna jargiska armé och den vandöda hären att ta död på varandra?
Danara blev chockad av den här informationen, men ville förstås inte trotsa kejsaren heller. Hennes lojalitet gentemot Jargien och kejsaren oroade Andrei lite, som började undra om Danara skulle stötta en jargisk invasion av landet. Sändebudet påminde om att det kanske var frågan om världens undergång, och tiden var knapp.
Paloma protesterade mot tanken att Danara skulle behöva förråda sin far, sånt går ju inte! Skakig lämnade helgonet rummet, och bad om att få tänka.