Gnostisk daaktro, så som den lärs ut på St Zitonias kloster i Lopnor

Gnostisk daaktro, så som den lärs ut på St Zitonias kloster i Lopnor.

Inom daaktron finns lokal variation som tillåts och accepteras av aboraten i Tibara och den jargiska inkvisitionen. Men de finns också de tolkningar och grupperingar som ses som kätterska avfällingar. På det jargiska fastlandet tenderar de att förföljas, och därför har en del tagit sin tillflykt antingen utomlands eller till de jargiska kolonierna där kontrollen är mindre hård. Häri beskrivs den gnostiska daaktro så som den utövades på St Zitonias kloster i Lopnor, en jargisk koloni på gränsen till Mômolan. 

Skillnader mellan gnostisk daaktro och vanlig daaktro

Gnostikerna ser Milargok som Daaks främsta profet, och lägger stor tonvikt vid hans profetior och visioner. Milargok var kroppsligt vanställd, men andligt upplyst. Han uppmuntrade till att i avskildhet från materiella rikedomar söka kunskap, och predikade Daaks nåd till de fattiga och lytta. Efter honom behövdes inga fler profeter, menar gnostikerna.

Profeten Udar, som kom innan Milargok, ses som en missförstådd förebild. Enligt St Zitonias nunnor var Udars avrättning inte en hemsk tragedi, utan mer att likna med ett assisterat självmord. Udar blev fri från sin kropp och kunde stiga upp till Daaks härlighet. Allt var planerat från första början. Den jargiska kungen spelade bara den rollen som han var tvungen att göra. De citat som tillskrivs Udar som man i Tibara menar förbjuder magi, menade gnostikerna var feltolkade. Förbudet gäller inte all magi, utan endast det som de kallar för ”häxkonst” – magi som menligt påverkar andra. Med detta har de en likhet med den daaktro som utövas i Consaber. Motivationen är något annorlunda. I enlighet med gnostisk daaktro är hela den materiella världen, kallad Khoran, endast ett bländverk. Genom att studera magi kan man skåda genom illusionen och försöka uppnå verkligheten bakom. Men människors själar är verkliga, och därför ska man inte påverka dem. 

Till skillnad från de vanliga inriktningarna inom daaktro ser inte gnostikerna Ljusbringaren som en av gudens profeter. Milargok var den som fulländande Daaks bud. Ljusbringarens budskap om att jargierna har en särskild uppgift att frälsa otrogna avfärdas. Även Aboratens och Tibaras auktoritet ses som ingenting värd – den heliga stadens statyer och torn är ingenting är människoskapade prydnader, ingenting mer.

Till inkvisitionens förtret lärdes det också ut vid St Zitonia en viss tolerans mot andra religioner. Eftersom Daak är allsmäktig, så lärs det ut att att andra gudar var hans skapelser. Det var dock de hedniska gudarna som skapade Khoran, för att förleda mänskliga själar. Daak är utanför den fysiska världen. Stjärnorna är hål i det mörka täcke som skiljer mänskligheten från Daaks eviga och sanna värld. Ljuset de ger ifrån sig är Daaks eld. 

Målet för dessa daaktroende är att nå Daak genom andlig kunskap, som ska lära dem att genomskåda Khorans bländverk. En legend berättades på St Zitonias: Daak har i sin godhet och nåd, lämnat något i Khoran som kan skänka denna upplysning. Resten av världen av må ha blivit skapat av lägre gudar, men någonstans har den sanna guden lämnat Det Perfekta. Att skåda det, är att som att se Daaks ansikte. Exakt hur denna perfektion ser ut, eller vad det är, beskrivs inte i de gnostiska skrifterna. 

Historisk bakgrund och skillnader gentemot malgoarhismen

Gnostisk daaktro har sina rötter från de genviska korstågen, menade att konvertera eller fördriva malgoarhiter – en annan kättersk avknoppning från daakkyrkan, på den tiden särskild populär i Genrio. En del jargiska korsriddare tog sig an en del idéer från kättarna de var menade att strida mot. Därifrån utvecklades en egen inriktning, påverkad i lika delar av malgoarhismen, utländska magiteorier så väl som korsriddarnas missnöje gentemot Tibara för alla hemska dåd de blivit beordrade att utföra. De korsriddare som blev påkomna med att ha förletts av den genviska malgoarhismen blev av med sina privilegier, och lämnade korståget. Gnostisk daaktro är visserligen besläktad med malgoarhismen men med avsevärda skillnader. Även om båda kätterska daakläror ser människan som en andlig varelse fångad i en materiell kropp, och att Daak är en vis och förlåtande gud, så menar gnostikerna att Malgoarh bara är en av många hedniska gudar skapad av Daak – och inte värd att varken tillbes eller blidkas. De som utför ritualer för avgudar, oavsett det vore Malgoarh, Jordemodern eller Dibuk, är lika oupplysta, ty Daak är större än någon av dem. Daak skapade dem och människorna i sin eviga värld. De hedniska avgudarna skapade i sin tur världen och tidens gång för att förvilla människor bort från deras egentliga herre. Men Daak hyser tilltro till människans visdom, och låter dem därför återfödas tills de en dag lärt sig att genomskåda Khoran. Malgoarhiterna räknar Ljusbringaren som en profet, men detta gör inte gnostiskerna. 

Om St Zitonias kloster

Även om inriktningen av daaktro har sina rötter i fornåldrig tid, så är klostret betydligt yngre. Under en period då förföljelser gentemot oliktänkande i västra Jargien var hårdare än vanligt, flydde många gnostiska daaktroende till den då självständiga emiraten Lopnor, där det fanns en tolerans gentemot religiösa avvikelser. Utanför ökenstaden byggde de långsamt upp klostret St Zitonias.  Under århundrandena gick nunneklostret från ett enkelt kollektiv knappt skyddat av ökenvindarna, till ett imponerande stenbygge med bibliotek, skrivsalar, brunn och en vacker trädgård. Klostret låg tillräckligt långt ifrån land för att vara skonat från många av kustens återkommande piratanfall, men nära nog till karavanleder och Lopnor stad för att kunna handla med lokalbefolkningen. Därav hyser klostret inte bara skrifter på lägre och kejserlig jargiska, utan även på mûhadinska och momolanska. 

Utåt sett beskrev de sig endast som daaktroende, utan att specifiera sig eller väcka särskilt mycket uppmärksamhet.

Efter att Lopnor införlivats i det jargiska riket som en koloni med provinsrättigheter, började inkvisitionen ana oråd om nunnorna i ökenklostret. Jargiska kunskapare infiltrerade klostret under flera år å inkvisitionens vägnar. När det bekräftats att nunnorna lärde ut att andra gudar var skapade av Daak, och att det lärdes ut magi, anföll inkvisitionen klostret år 2964 e.D, i en koordinerad attack både inifrån och utifrån. Majoriteten av nunnorna fick sätta livet till, men enstaka följare av den gnostiska läran antas ha flytt. Själva klosterbyggnaderna brändes och förstördes efter inkvisitionens bästa förmåga, men ruiner står ännu kvar i Lopnors blåsiga trakter, skådade regelbundet av lokala nomader.

En vanlig dag på St Zitonia

Under de sista hundra åren innan klostrets förintelse skulle en dag kunnat se ut såhär:

Uppstigning klockan 4. Stilla bön och frukost. Tystnad och eget arbete fram till klockan 11. Arbetet kunde innebära till exempel trädgårdsarbete, skrivande, slöjd och biodling. Mitt på dagen var det vila i enskilda rum, för att undvika den värsta värmen. Rummen var mycket sparsamt inredda. Sängarna hade nackstöd i trä istället för kuddar. På eftermiddagen fortsatte dagen med högläsning från religiösa skrifter och bön. Efter en gemensam middag, när solen gått ner, väntade stjärnskådning och astrologiska studier. Nunnorna bar likadana ljusgrå kläder som var löst sittande, och hade huvudet täckta med dok av ofärgat växttyg. Inga män tilläts in i huvudbyggnaden, och nunnorna avlade både fattigdoms- och kyskhetslöfte. Huvudspråket i klostret var lägre jargiska, men nunnornas ursprung kunde vara från andra platser än Jargiska kejsardömet – en del av dem var konvertiter från Mhîmrätten eller barn som lämnats där av lokala nomader.

Så talar elden

En apokryf skrift populär i den gnostiska inriktningen av daaktro är ”Så talar elden”. Ursprungligt språk för verket, som härstammar från tiden för reningen, är okänt. Inte heller är författaren känd, även om inkvisitionen menar att skriften antagligen är en samling av verk ursprungligen skrivna av flera olika författare. Kopior har hittats på både jargiska och zhaniska språk. Den innehåller ordstäv och formuleringar som i andra fall bara hittats inom muntliga berättelser på genvero. Så talar elden innehåller både mystiska berättelser i prosa där figurer så som Ingnarios och Ferexior återkommer, så väl som dikter så som Den flammande resan och Om forngamla speglingar.

Hälsningar från den jargiska inkvisitionen: varför är denna lära kättersk och falsk?

- Förnekar Ljusbringaren som en av Daaks profeter.

- Lyfter upp Milargok som oproportionerligt viktig, högre än resterande profeter.

- Hävdar att Daak skapat de hedniska avgudarna och att han skulle låta dem styra den synliga världen.

- Ifrågasätter Aboraten som kyrkans överhuvud.

- Lär ut att magi vore en viktig komponent för andlig upplysning, istället för en synd.

Slutsats: Denna irrlära är inte bara orimlig och saknar belägg i Liberan, utan även direkt farlig. Den bör tystas där det går och utrotas där censur inte längre fungerar. 

Undertecknat: Valeria Cogari, överinkvisitor. 

Sammanfattningsvis:

Gnostisk daaktro tillkännager tre profeter: Jordesoldaten, Udar och Milargok. Milargok anses vara den främsta av dem.

St Zitonia var ett nunnekloster med gnostisk inriktning, beläget i Lopnor som ligger mellan Mûhad och Momolan. 

Magi lärdes ut på St Zitonia som en del av den andliga utbildningen, som förväntades lära följarna att genomskåda den illusion som den materiella världen (Khoran) utgör.

Stjärnorna anses vara Daaks eld som lyser igenom till från den sanna världen till den materiella världen.

En legend på St Zitonia berättar om att Daak någonstans i Khoran lämnat en perfekt skapelse, som bevis på sitt allvetande.

Nunnornas märkliga inriktning överlevde så pass länge genom klostrets geografiska isolering från kejsardömet.

Inkvisitionen förgjorde klostret och avrättade majoriteten av de kätterska nunnorna.