Efter att Haina kommit till Brasiva och också fått ta del av informationen, sov de alla i slottet. Nuri och Danara drömde samma dröm: om tusentals kättare och hedningar som brändes på bål. De båda daaktroende kvinnorna stod där med Ljusbringaren och hjälpte till, kände hur detta blodiga arbete var Daaks vilja.
Andrei drömde att han tog profeten Udars plats. Han fick visdom av Ignarios, styrka från Fexior och ett svärd av glas från Daak. Drömmen slutade med den plågsamma korsfästelsen.
Under frukosten diskuterade gruppen nästa steg. Beslutet togs om att försöka manipulera de jargiska legionerna till att ta sig öster om slottet Cibelos, så att de sannolikt skulle råka på den vandöda hären. Danara skulle försöka prata med sin far, försöka lura honom. Sedan försöka droga honom precis innan striden. Andrei uttryckte oro för hur det damariska folket skulle kunna råka illa ut av den här drabbningen, så tillsammans tog gruppen fram en planerad plats för striden där så få civila som möjligt skulle befinna sig. Det innebär en bit norr om Viscri.
Danara och Nuri talade i enrum medan helgonet pysslade om nunnans brännskada. De bekräftade att det var samma dröm, och måste ha kommit från Daak. Nuri försökte konfrontera Danara om Eroica. Skulle Danara vara redo att göra det som krävdes? Hon hade inte bestämt sig, och bad Nuri om att inte säga något om saken till Mairsile. Danara anklagade Nuri för att vara svartsjuk och vilja baktala Eroica, den fd inkvisitorn var ju en god daaktroende egentligen och hade säkert sina anledningar till varför hon kände sig tvingad att bli en lamia.
Under tiden sparrades Mairsile och Andrei. Andrei frågade varför Mairsile beslutat sig för att gå med i den damariska inkvisitionen. Mairsile nämnde att hon lämnat Consaber efter en konflikt med hennes kapten, som betett sig ohederligt mot vanligt folk. Andrei skämtade om hur konstiga alla i den damariska inkvisitionen är.. en nunna med pyromani, Hainas ständiga förslag om amputation, Paloma som är så vilsen, och så ett helgon som älskar en vampyr!
“Jaså, det var ny information”, sa Mairsile.
Gruppen reste iväg för att försöka nå fram till General Scuto och jargierna. Resan var svår. Men på vägen träffade de på en utländsk riddare och hans unga väpnare. Riddar Ivian från Asharien/Soldarn(?) ville gärna ta svärdet, som han hävdade var Solsvärdet. Inkvisitionen övertalade honom att svärdet de hade var Ljusbringarens svärd. Riddaren, trots att han tillhörde den förhatliga samoriska läran och inte var daaktroende, var hövlig och pratade om den stundande kampen mot mörkret. Tillsammans beslöt de att riddaren skulle samla sina allierade i Viscri, och inkvisitionen tala mer med honom där. Kanske skulle de låna ut svärdet för att motivera även de samoritroende folken att slåss mot mörkret… när de hade tid.