”Hur gick det till när världen gick under? Det finns zonstrykare och andra skrävlare som påstår att de vet vad som hände. Att en stor pest svepte över världen och dödade allt och alla. Att den gamla tidens storbossar riktade sina förintelsevapen mot varandra och satte världen i brand. Att gudarna bland stjärnorna, det gamla folkets herrar, fick nog av människornas högmod och gjorde slut på allt i ett slag. Kanske är det sant, kanske är det bara lögner och påhitt. Sanningen är att ingen vet säkert. Utom kanske Den gamle. Och han vägrar prata om det. Vi lärde oss redan som barn att sluta fråga, han fräste och svor åt oss varje gång det kom på tal. Men jag har hört honom mumla i sömnen, halvkvävda ord och minnen. Han sade att den gamla tidens folk tog kål på sig själva.”
”När världen gick under dog inte alla människor. Det är vi själva bevis på. Det sägs att vissa människor flydde undan katastrofen. De grävde ner sig i underjorden, dök till havens djup eller lämnade jordens yta och byggde svävande städer i himlen. Tillflyktsorterna kallades enklaver. Men undergången lät inte människorna komma undan så enkelt. Det sägs att krig utbröt mellan enklaverna, de sista människorna gjorde allt för att förinta varandra. Mäktiga hammarslag krossade enklaver under bergen, fällde andra från himlen i regn av eld. Hur kriget slutade? Vem vet? Kanske är det inte slut?”