Ur Krönikan över Knook Manor:
"Herre, var mig nådig, då jag summerar det gångna året, nådens år 486, det första med mig, eder ödmjuke Siam, som beskyddare av Knook Manor. Ni har satt en prövning i min väg, o salige herre, och jag ämnar möta den efter bästa förmåga. Emellertid, är just min förmåga begränsad i avseendet. Att strida ridderligt har aldrig legat för mig, herre, och inte heller att med fast hand och blick leda vägen framåt. Ni vet detta. Jag är en skrivare, men som er ödmjuke tjänare kommer jag möta den uppgift som givits mig, att beskydda Knook Manor, Salisbury och hela Britannien i ditt namn, intill döden.
Årets händelser av vikt började vid påsken, där de som samlats förfärades över saxarnas frammarsch i norr och ost. Inte bara Sir Tarran, må han vill i frid i eder varma famn, o herre, föll för deras lansar och yxor utan även ett flertal andra ädla söner till gråtande mödrar. Kung Uther, sänd från eder eviga himmel, skickade prins Madoc att kväva saxarnas framfart i ost. Tillsammans med mina kusiner, blev jag själv kommenderad till garnisonstjänst. Jag accepterade självklart detta uppdrag och ska inte hymla med att det var vad jag föredrog av de två alternativen. Vad som sedan skulle hända, o herre, kunde jag emellertid inte ens föreställa mig i den vildaste av världar."