På väg mot Brasiva, efter Damariska inkvisitionens strid mot nekromantikerna, träffade inkvisitionen på en märklig man. Han hade åsneöron och drog på en tung kärra. När de frågade om han behövde hjälp, så hävdade han sig vara en åsna och sprang iväg.
Därefter träffade de en man som tutade i en trumpet längs med vägen. Han hade färggranna kläder på överkroppen, men inga byxor! Han välkomnade resenärerna till Skördarens rike, och frågade om de var betydelsefulla gäster. Inkvisitionen funderade på om mannen hade förlorat förståndet, och Danara fick uppfattningen att han kanske var förtrollad. De hade aldrig hört talas om Skördaren eller något litet rike längs med den här vägen förut. Efter lite om och men, så sa sig inkvisitionen vara “betydelsefulla” och blev insläppta i “riket”... Härold 1, som mannen kallade sig, var nervös och läste information från en lapp. Han höll en liten rundtur och presenterade det fantastiska riket som hade grundats 43 timmar (!) sedan. På åkern verkade det växa apatiska människor, som om de var grönsaker. En byråkrat skulle registrera besökarna, men när han fick höra att självaste Sankta Danara var bland dem, skyndades sällskapet på direkt till audiens hos Skördaren - rikets mäktiga härskare. Nuri, orolig över att det skulle vara en fälla, undvek att registrera sig som besökare och höll sig utomhus istället för att följa med. Skördaren satt inne på värdshuset, på en improviserat utsmyckad tron, och såg ut som en vanlig man… Men åt på mänskliga fingrar. Han presenterade sig själv som Skördaren, och undrade vad inkvisitionen hade för mål med sin resa.
“Brasiva, vi är bara på genomresa och har ont om tid”
“Nej, men slutgiltigt mål, inte är det väl Brasiva ni egentligen ska till?”
Danara frågade om Skördaren råkade veta var Vesperiardina fanns. Jo, det visst han. Han visste många saker, tydligen. Och han skulle kunna få inkvisitionen dit på 10 minuter, om han bara fick en sak i utbyte: en del av helgonet. Hennes hand, vore ju lagom. På köpet skulle han kunna få död på valfri person. Skördaren, allt mer uppenbart en Demon, frågade Andrei Monsterjägareom inte han skulle vilja få död på Thamas. Eller om gruppen kanske vill få död på Lot van Culnar eller den jargiska kejsaren? Det gick att ordna, bara hit med Danaras avhuggna hand. Vänster hand går bra, det behöver inte vara hennes högra.
Inkvisitionen blev förfärad och ville ge sig därifrån. Men demonen berättade om Nattens Drottning, som alla lamior hör inom sig. Hennes viskningar håller dem sällskap dygnet runt. Men även ett sådant band kunde Skördaren bryta, det skulle vara en enkel daimotropisk besvärjelse. Ville inte Danara frige Eroica från Nattens drottning? Eller kanske ville Mairsile bryta bandet med Daak, nu när hon är så upprörd på honom? Andrei var lockad att få död på Thamas, men kom fram till att om han använde en demon till det, skulle han inte vara bättre än Thamas och hans gelikar. Ett monster. Nej, det skulle vara på ett hederligt sätt eller inte alls.
Danara var lockad över tanken att få Eroica undan från Commersium Lamia. Hon frågade om Skördaren kunde göra så att hon inte längre behövde dricka blod. Ja, det borde ju gå att ordna så att hon dricker vin istället, sa Skördaren. Danara började kavla upp ärmen på sin vänstra arm, men förhindrades från att fullfölja avtalet av Paloma, som höll fast henne. Skördaren försökte locka Mairsile: vad ville hon? Ville hon bli en känd och respekterad riddare? Få död på sina fiender? Mairsile höll fast vid att hon ville inget mera än att alla människor, såväl som i Damarien som i hela Mundana, skulle bli fria från förtryck och leva sina egna liv. Demonen verkade inte så intresserad av detta. Han sa att han inte skulle vara kvar så länge, bara tills Xinu återfötts. Världen skulle gå under och börja igen, och det hade ju hänt förut. Men om de ville få kontakt med honom igen, var det bara att ropa på honom genom en spegel. Mairsile föreslog att Danara inte skulle få ha några speglar mer. Andrei skällde också ut resten av inkvisitionen, här ska inga avtal göras med demoner!
Inkvisitionen begav sig ut från värdshuset, när Skördaren ropade efter Paloma: han kunde ge henne Chebleks själ. Nu var det istället Danara som fick hålla tillbaka Paloma och släpa iväg henne från demonen.
På vägen ut tackade Härold 2, även han utan byxor, för besöket och tutade i en trumpet.