Brasiva har blivit Daaks rike på jorden. Den damariska inkvisitionen anlände för att se Daakkorset uppsatt på stadsmurarna istället för van Culnars vapensköld. Prelaten var nu den som bestämde, och hundratals hedniska "vampyrdyrkare" hade blivit avrättade. Han saknade en hand... Inkvisitionen räknade ut att han hade ingått en pakt med Skördaren för att få död på Baran van Culnar och ta makten över staden. Mairsile och Andrei ville straffa prelaten, men Danara kände att hon inte hade rätt att döma honom. Dessutom - var det här inte som i hennes och Nuris dröm? Det var nog meningen att det skulle hända. Av prelaten fick Danara ett heligt föremål: Fader Tertulians kors. Mairsile fick istället bära på Ljusbringarens svärd. Paloma oroade sig fortfarande för Chebleks själ, men prelaten sa att efter hans självuppoffring så borde Paloma inte oroa sig längre. Och att Daak hör allas böner.
En konflikt uppstod i gruppen: skulle nästa steg vara att följa med jargierna och tirakerna till Helm, eller att hitta den mytomspunna Vesperiardina och Eroica? Danara yrkade på det senare, men resten av gruppen ville hellre slåss mot Xinu och hans kultister i Helm. Varför skulle det slösas tid på att leta efter någon vampyr som Danara är förälskad i?
Den jargiska legionen anlände och blev insläppta under hurrarop av befolkningen. "All makt till Kejsaren, vår befriare!"... Andrei tyckte inte om det som han hörde. Därefter kom tirakerna, och Danara lyckades övertala stadsvakten att de inte var ett hot. Inkvisitionen talade sedan med de två tirakiska ledarna: syskonen Ezel (krigare) och Margrim (shaman). Shamanen hade hört att Danara hade ett oavslutat ärende, och tyckte att hon borde först hitta personen hon söker efter, för att sedan kunna slåss mot mörkret fokuserat och utan alla tvivel hon bär på. Danara blev allt mer bestämd på att konfrontera Selima van Culnar och hitta Vesperiardina. Danara lovade att efter att ha hittat och räddat Eroica, skulle hon fara till Helm och förhindra Xinus återfödelse. Paloma sa att hon skulle följa med inkvisitorn, för det hade hon lovat länge sen. Mairsile och Andrei funderade först på att resa i förväg till Helm, men insåg sedan risken med att lämna Danara att på eget bevåg handskas med vampyrer. De hade ju båda lovat att döda Danara ifall hon skulle få vika från Daaks väg och gå över till lamiornas sida. De suckade och insåg att de måste följa med till Cibelos.
De anlände till det gamla slottet precis innan midnatt. Tjänarna släppte in dem, och informerade sällskapet om att Lot van Culnar och hans familj höll på med en ceremoni just nu. Slottets herre skulle ta emot dem efter att de blivit klara med sin traditionella ritual, som inte fick störas. Danara bad Paloma att smyga omkring och försöka spionera på ceremonin. Paloma misslyckades med att komma tillräckligt nära, och hellre än att bli upptäckt valde hon att smyga tillbaka... Under tiden hade både Mairsile och Danara passat på att äta och dricka gott av allt som hade dukats fram, trots Andreis protester. Speciellt ölen. I berusningen lyckades Mairsile fråga ut Danara lite om Eroica. Mairsile och Andrei skrattade åt Danara, åt att hela denna "ödesbestämda kärlek" baserade sig på att de hade sovit i samma säng en natt, och rest länge tillsammans. Andrei skämtade att man tolkade alla gånger man helt enkelt sovit i samma säng som kärlek, då skulle han väl älskat både hundar och grisar! Mairsile retade Danara med huruvida inkvisitorn skulle bli lika förälskad om riddaren delade säng med henne, och Danara protesterade: varför skulle de dela säng? Dessutom hade ju Danara och Eroica räddat livet på varandra, förstod ingen hur uppenbart det var att det var meningen att de skulle vara tillsammans?!
En tjänare ledde gruppen till en audiens hos Lot van Culnar (som precis torkade av lite blod från händerna). I salen stod även Selima och flera andra finklädda och bleka personer. Danara krävde att få vägvisning till Skymningsträdgården, och hotade med att döda Selima om hon inte fick som hon ville. Danaras händer försökte lugna henne, men lamiorna verkade mest roade av inkvisitorns utbrott. De diskuterad sinsemellan och sa sedan att visst kunde de visa vägen. Det vore ju bra om Den damariska inkvisitionen dödade några av Cleastrates anhängare. Om de trodde sig klara av det.
Mairsile visade upp det heliga svärdet, och Selima kallade det för Ashanaels (?) svärd. Detta mystiska svärd med så många namn...
Danara föreslog att de skulle sova på slottet innan de gav sig iväg, för att samla krafterna. Danara verkade väldigt obrydd av att sova i ett slott som kryllade av lamior. Hon hade ju varit här förut, och då hade väl Eroica varit den farligaste på plats ändå.
Gruppen fick varsitt sovrum, sammanknutna via ett gemensamt uppehållsrum. Det hela låg i det norra tornet. Andrei valde att vaka hela natten, för han var rädd för att något skulle hända. Det hade han också rätt i. Han kom på tjänare med att försöka stänga in dem i tornet. När någon sedan klättrade in genom fönstret i uppehållsrummet väckte han resten. Det var Hekatia van Culnar, som varnade för att även i detta slott fanns det anhängare till Cleastrate. De behövde fly ut genom fönstret eller riskera att dö i tornet. Gruppen flydde med nöd och näppe, klättrade ut genom fönstret med ett rep. Sist ut var Danara, och några lamior försökte manipulera henne till att stanna. Men hon förstod att de ljög när de hävdade att det var Hekatia som var farlig.
Så flydde gruppen på hästrygg ifrån Cibelos, mitt i natten, med månljuset som följeslagare...