Spillror av mänsklighet överlever katastrofen. I Arken, en liten bosättning vid ruinstadens rand, lever Folket. Ni är mänsklighetens arvtagare – men inte riktigt människor längre. Ni är förvridna avbilder, muterade missfoster. Era kroppar och hjärnor kan utlösa fantastiska krafter, men ni är instabila. Bräckliga. Ingen av Folket är över 30 år gammal.
Utom Den gamle. Er ledare, men inte som ni. En av den gamla tidens folk. I årtionden har han förmanat er: Var på er vakt, lämna aldrig Arken. Stanna här, annars tar Rötan er. Eller något ännu värre. Ni har gjort som han vill. Levt av konserver från den gamla tiden. Jagat bort alla som närmat sig Arken. Aldrig vågat er ut i Zonen, som Den gamle kallar världen utanför.
Men den trygga tiden är förbi. Konservburkarna är nästan slut, och kampen hårdnar om dem som finns kvar. Ni hungrar. Fraktioner bildas, bossar i toppen och slavar i botten. I mitten fixare som försöker sko sig på allt och alla. Och Den gamle orkar knappt stå längre. De säger att han inte kan pissa utan hjälp. Ni får klara er själva nu. Det är dags att våga sig ut. Att utforska Zonen, samla artefakter och kunskap. Bygga, odla, söka kontakter med andra, skapa ett nytt samhälle på ruinerna av det gamla. Att söka ert ursprung. Inga barn föds hos Folket - gör ni inget kommer ni att dö ut. Kanske, en dag, hittar ni legendernas Eden, det gamla folkets tillflyktsort mitt i helvetet. Där finns räddningen och kunskapen, sägs det i sagorna.